1. Personer som skriver som galningar och frågar varför man inte svarar på det de skriver när man redan har förklarat för dem? Det finns faktiskt de stunder i livet då man inte längre vill ha med en människa att göra av olika orsaker. Har man då dessutom klart och tydligt berättat varför för personen i fråga så förstår jag inte varför man fortsätter att fråga? Alla har naturligtvis rätt till en andra chans men det ger en inte rätten till att slösa upp den första och sedan tro att man kan få hundra nya.

2. Personer som helt och hållet inte bryr sig det minsta om andras känslor utan faktiskt leker med dem. Förstår verkligen inte hur man kan ha hjärta till att höja hoppet för en människa och sedan bara iskallt ignorera.

3. Onödiga kommentarer. Varför inte bara låta bli att kommentera något istället för att skriva något som faktiskt inte är speciellt snällt? Höjer man sig själv? Nej. Mår man bättre av det? Nej. Får man personen att må bättre av det? Nej.

4. Grupptryck. Det är faktiskt ganska sorligt att så många faktiskt inte vågar gå sin egen väg och våga vara sig själva utan känner att de måste ändra på sig, "tuffa upp sig" för att passa in i ett umgänge. Var dig själv, för alla andra är redan upptagna! Dessutom, vem vill bli omtyckt för någon man inte är?

Over and out!