Orkar verkligen inte med dagar som denna. Har varit hemma i en vecka nu och håller på att bli galen. Behöver socialisera mig men ändå inte. Känner för att vara för mig själv men ändå känner jag för att göra något galet. Vill skratta tills jag gråter men samtidigt vill jag bara sätta händerna för ansiktet och gråta lågmält. Känner mig deprimerad och inbillar mig en massa som säkert inte stämmer. Trött men ändå pigg. Sitter bara här och glor och försöker få ihop den dumma hemsidan. Vill till skolan, vill träffa människor och skapa en massa roliga konversationer. Vill skrika rätt ut, få ut mina aggressioner. Åh, vad jag hatar pms. Det förstör min vardag. Älskar att prata och skratta - det är jag. Men de dagar i månaden jag inte kan få vara den person jag verkligen är så blir det så otroligt jobbigt och jag har ingen kontroll över mig själv längre. Kan helt plötsligt inte föra ett vanligt samtal med en person utan att jag ska springa iväg gråtandes eller få värsta utbrottet. Det tär ju inte bara på mig utan min familj och vänner också. Personligen tycker jag att något av det värsta är att bli ovän med någon så jag tvingar mig själv att inte starta konversationer med vänner på t.ex. facebook eller att prata med någon i min familj utan "mm:ar" mest eller svarar lite kortfattat på det de säger. Men även småsaker som att få en fråga som: "Kan du skicka mjölken?" kan få mig att vilja slita av mitt eget hår och trycka in det i personens mun som sa det bara för att det ska bli tyst. Det låter normalt va? Nej, tänkte väl det.

Blä.