Dag 17 – Hur jag beter mig bland folk jag inte känner.

, Kl. 21:11 |
Det beror faktiskt helt på mitt humör om jag ska vara ärlig. Ibland kan jag vara riktigt trevlig & charmig av mig och inte alls ha några problem med att få igång en konversation. Andra gånger när jag är lite småtrött kan jag nog framstå som bitchig av mig... vilket dock inte är meningen men jag får den känslan ibland faktiskt. Dessutom när jag har frågat mina vänner såhär i efterhand vad de först tyckte och trodde om mig när de först träffade mig, så har de sagt rätt ut: "BITCH!" och efter jag fått ett chockat ansiktsuttyck så brukar jag få höra "ja... du hade så långa ögonfransar så jag trodde absolut att du var en bitch men nu när jag känner dig så vet jag att du är helt jävla störd i huvudet hahaha". Men det är ju faktiskt bara bra att de första intrycken av en person inte alltid stämmer, men ibland kan det vara svårt att bli av med den bilden dock.

Men i alla fall, något som är ett måste när jag träffar nya människor är att jag har något i händerna... måste alltid ha något att pilla på! Får smått panik när jag ska prata och inte har något i händerna haha. Dock är det så i andra sammanhang med kompisar och familj också men ändå ;) Typ ibland när jag ska berätta något för pappa så sitter jag och pillar t.ex. på min mobil så brukar han ta den ifrån mig bara för att se hur jag inte vet vart jag ska göra av mina händer haha. Och sen när jag pratar i telefon så kan jag inte sitta stilla utan antingen sitter jag och snurrar runt lite där jag sitter och pillar på saker (haha det låter så feeel) eller så går jag runt lite överallt... kan inte sitta still! Det är typ mina nervössymton haha.




Kom ihåg mig?