Beställer tid till min husläkare på måndag, trött på att må såhär sjukt dåligt innan det är dags för mens. Blir helt deprimerad och kan verkligen inte se ljust på saker och ting även om jag försöker låtsas om det. Känns som jag ljuger för mig själv genom att försöka vara glad och trevlig när jag i själva verket bara vill bryta ihop och försvinna långt härifrån. Jag vet om att det är något mer än vanlig PMS, för jag har då aldrig stött på någon som mår såhär dåligt och reagerar så kraftigt på småsaker som jag gör. Kan inte få ro när jag ska sova utan ligger bara och grubblar på massa som får mig att må ännu sämre och när jag väl sover så sover jag väldigt oroligt och känner mig inte alls utsövd när jag vaknar upp. Tappar helt gnistan för saker och ting som jag egentligen brinner för men försöker stöta bort det också för jag vill vara en positiv person som tar tillvara på den tid jag har fått här på jorden, man vet aldrig när ljuset brinner ut.

Nej, måste få hjälp med detta känner jag innan det går för långt...

---

Faktan om PMDD är tagen från Wikipedia:

"Premenstruell dysforisk störning - PMDD (engelska Pre-Menstrual Dysphoric Disorder), förkortas även PMD och PMDS men vanligast förekommande är PMDD, är en form avdepression som beror på en sjukdom i de hormonella körtlarna och uppträder vid vissa tidpunkter under menstruationscykeln. PMDD ska inte förväxlas med det mycket vanligare PMSsom innebär humörsvängningar av lättare slag och drabbar de flesta kvinnor.

Många av symtomen vid PMDD påminner om vanlig depression men skiljer sig genom det cykliska mönstret. Symtomen försvinner strax efter menstruationen och återkommer på nytt någon dryg vecka före nästa menstruation. Sjukdomen kan vara mycket handikappande för de kvinnor som drabbas och innebär ofta att både familjeliv och jobb blir lidande. Livskvaliteten blir allvarligt sänkt och många har så svåra PMDD-besvär före mens att de umgås med självmordstankar.^{[1] [2] [3]}

Syndromet har varit medicinskt dokumenterat sedan 1920-talet. Cirka 5 % av alla kvinnor i fertil ålder beräknas vara drabbade. Nära hälften av dessa har en annan kvinnlig anhörig som också är drabbad. Symtomen inträder ofta i övre tonåren för att sedan följa upp i vuxen ålder. Kvinnor över 30 år är mer drabbade och symtomen tydligare. Det är inte ovanligt att PMDD kan leda till depression eller utveckling av andra ångestrelaterade sjukdomar som social ångest (fobi).

Det händer att kvinnor med svår PMDD feldiagnosticeras som deprimerade eller manodepressiva^[4] när det i själva verket rör sig om behandlingskrävande PMDD."

 

Symtom [redigera]

Vanliga PMDD-symtom är:

• känslan av att vara intensivt olycklig
• svårighet att se framtiden som positiv
• värdelöshetskänslor
• överkänslighet om man blir avvisad eller kritiserad
• plötsliga attacker av sorgsenhet eller gråt utan uppenbar anledning
• påtaglig ängslighet eller spänningar - känsla av att vara nervös eller uppjagad
• varaktig och påtaglig ilska, irritation eller ökade konflikter med andra människor
• svårighet att umgås med andra människor
• intresseförlust för vardagliga aktiviteter, t ex arbete, skola eller vänner
• koncentrationssvårigheter
• ständig trötthetskänsla eller energilöshet
• ökad aptit eller tröstätande - särskilt salta eller söta livsmedel
• ökat sömnbehov eller sömnlöshet
• känsla av vanmakt eller kontrollöshet